Igår såg jag en anka som simmade mot strömmen.
Vattnet rörde sig tydligt åt ett håll, men den valde att gå åt ett annat.

Det gick.
Men det var långsammare. Tyngre.
Varje rörelse krävde lite mer.

Jag tänkte på hur vi lever våra liv.

Hur lätt det är att följa med strömmen – att göra som alla andra, att hålla tempot, att inte stanna upp. Det är inte fel. Det är bara enklare.

Men ibland känner vi att något inte riktigt stämmer.
Att vi vill åt ett annat håll.

Att sakta ner när allt runt omkring går snabbt.
Att välja något annat än det som förväntas.

Det går att simma mot strömmen.
Men det kräver mer av oss.
Mer närvaro. Mer mod. Mer kraft.

Och kanske är det därför många av oss inte gör det.

Men ankan fortsatte.
Lugnt, stadigt, utan att kämpa mer än nödvändigt.

Och det fick mig att tänka att det kanske inte handlar om att ta i mer,
utan om att vara tydlig med riktningen.